Del ett av semestertripp 2011

I år har vi i stort sett varit borta hela min semester. Jag var nere hos pappa i Helsingborg i tre dagar och sen bar det iväg till Österlen i några dagar. Helt underbart! Jag har en väldig förkärlek till Österlen, kan inte förklara varför men det är bara en sådan känsla. Massor av loppisar (i år nästan för mycket), keramikbodar, trädgårdsbutiker, konstgallerier, gårdscaféer, hantverk, gårdsbutiker, färskfiskförsäljning, havsnära vägar, bra cykelstråk, utomhuskonserter och -arrangemang.

Vi bodde på ett fantastiskt ställe som heter Sköllen Gårdshotell, precis ovanför Brantevik, se mer på bifogad länk

www.skollengardshotell.se, har lovat mig själv att det ska bli tradition. Ägdes av ett par, Svante och Ingrid,väldigt personligt och hemtrevligt. De presenterade, helt opretentiöst men med en intressant historia, dagens meny och serverade därefter en trerättersmiddag med goda viner och en fantastisk avecvagn. Två regler fanns inför middagen; vi måste låta det ta tid samt att den som hade en mobil som ringde fick betala ett glas vin till övriga gäster i matsalen. Så det blev en väldigt trevlig kväll, alla var helt fokuserade på sin eller sina respektive runt bordet. Nåt som vi själva borde ta efter och införa hemma till Nyårssupén eller liknande.

På morgonen dagen efter var Svante och Ingrid där igen och serverade en riklig frukostbuffé (en liten passus - känner igen detta från Herrestad - jobba sen kväll och du är ändå där som gubben i lådan på morgonen därefter) Peter spelade golf med sin chef Christer och jag åkte runt i omgivningarna och gluttade och shoppade (bland annat cementansiktet på rostat rör), därefter en traditionsenlig lunch hemma hos familjen Cragnell i Vik.

Kaffetåren den bästa är

En studie i resterna av Peters kaffevanor en vanlig fredag när han jobbar hemma på Björkhaga.

Sarkofagen år 2011

I år är sarkofagen verkligen full av liv.

Planterade i början av juni plocksallad, vanlig sallad och ruccolasallad, samt i andra facket mangold och massor av dill. Där finns sedan tidigare även gräslök, som växer som ogräs och som dessutom klarar sig år från år.

Nu ger detta verkligen rejäla skördar, vi tar in sallad morgon och kväll. Eftersom Peter dessutom tänker på vikten och jagar kilon och kolhydrater passar det just nu in perfekt i våra kvällsmåltider tillsammans med kött eller fisk i någon form.

Häromdagen gjorde han små dolmar av mangolden med kalvfärs i. Mums!

Midsommar 2011

I år har vi återigen firat midsommar i goda vänners lag.
Dagen började med att flaggan hissades, därefter följde en foursome på Värnamo GK. Det blev en kamp över 15 hål i ömsom regnskurar, sol, blåst, kyla, och åskvärme, alltså en ganska typisk svensk sommar egentligen. Utan att vara förmäten så vann jag och Peter årets tävling.

Efter det lunch (kl 15.00) på Björkhaga 2 (!) hos Björn och Pia på andra sidan Hindsen. Hemlagad sill, skärgårdssill, färskpotatis, gräslök, gräddfil, ägg, sallad, hårt bröd, stark ost, och till det en Hof och en snaps i Bellmans snapsglas.

Därefter en mäktig midsommartårta à la 1986 gjord på mandelmassebottnar med en kräm smaksatt med vaniljsocker och apelsinsaft, toppad av jordgubbar med gelé av Grand Marnier. Mums filibabba och till det serverades vitt portvin från Portugal.

Sen blev det dags för en liten napp i den gröna fåtöljen en kort minut innan en snabbdusch och iväg på cyklarna till Kratten.

Där bjöds på massor av goda viner, diskussioner om fårhagar för 35.000 kronor, grillat lamm och en fantastisk efterrätt gjord på pannkakor av kokosmjölk med mango och glass. En efterrätt à la värsta gourmetkrogen!

Det blev en riktig heldag som fyllde på mina energidepåer så det räcker lång tid framöver, och som avslutades med att jag halade flaggan, framåt 2-tiden på midsommardagsmorgonen.

Älskade trädgård

Nu är det sommar igen och med allt vad det innebär.

Jag blir så lycklig av att bara gå runt i trädgården och kolla in alla härliga växter i rabatterna som rotar sig, trivs, får nya skott, växer till sig, förökar sig och slåss med övriga växter om utrymmet i rabatterna.

Det är helt fantastiskt gott för själen!

Årets första bad

Idag har det återigen varit en fantastisk dag och jag har varit ledig. Helt underbart!

På förmiddagen fixade jag bland annat med rabatterna på framsidan och tog äntligen bort de gamla resterna från de överblommade lökväxterna. På eftermiddagen efter en liten sejour i solstolen tog vi badbilen ner till Björkhaga brygga. Där blev det lite ytterligare solning på bryggan och efter det årets första dopp samtidigt som Peter fixade och försökte få igång båtmotorn. Det är ju inte dåligt att båten har åkt i sjön, den har legat på land under presenningen i tre år och efter lite Superbang-behandling är den som ny igen.

På bilden är det dags för primitiv diskning efter middagen som vi hade tagit med oss ner, marinerad ryggbiff med coleslaw och som efterrätt melon- och jordgubbssallad. Gott och nyttigt, ingen dålig kombination eller hur! Det är bara mitt vin som förstör alltihop, men det får jag stå ut med.

Den 29 maj 2011

Idag har vi begravt Quinta vid Hindsens strand, en dag då naturen passar på att visa sig från sin allra bästa sida. Det har regnat så på sista tiden att allt frodas och är helt underbart.

Det föll några tårar på min kind när vi la ner hennes fina urna i den grop Peter förberett, det kändes väldigt definitivt. Men platsen är väl vald och hon har bara några steg att gå så står hon med tassarna i sjön och slipper bli blöt om magen. Vilket skulle passat lilla Quinta perfekt!

Lilla mor på mors dag

Min mamma drabbades av en stroke för drygt ett år sedan. Den angrep henne väldigt kraftigt, vilket gjort att hon helt har tappat talförmågan och inte heller kan gå själv längre utan behöver hjälp dygnet runt. Hon bor numera på ett fantastiskt vårdboende som heter Valltorp i Helsingborg och pappa besöker henne så ofta han orkar och kan.

Jag försöker också besöka henne så ofta jag kan, och har väl äntligen lärt mig acceptera situationen efter att i stort sett åkt i skytteltrafik mellan Värnamo och Helsingborg med ständigt dåligt samvete att vilja göra mer än jag kan.

En dikt, eller bön eller vad jag ska kalla det, som jag ofta tänker och som stärkt mig emellanåt under denna tid är följande:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Tänkvärt, eller hur !

Bättre sent än aldrig

En sen höstkväll 2010 bestämde vi oss för att nu får vi väl i alla fall göra slag i saken och gifta oss, vad väntar vi på egentligen, .... ytterligare 30 år kanske?

Och som Peter är så gick han direkt och satte sig framför datan och

skrev ut pappren som skulle fyllas i för att skickas till skattekontoret och båda skrev vi på och la på brevlådan dan efter. Efter en vecka fick vi vårt hindersprövningsintyg att det var helt OK att vi kunde gifta oss, dock var det tidsbegränsat - det måste ske inom fyra månader. Med tanke på hur vi båda två är så la vi pappret i posthyllan och registrerade datumet, den 3 mars vilket var sista dagen, i bakhuvudet. Därefter fortsatte livet som vanligt tills Peter började planera att resa och spela golf och därefter en tur till USA, då konstaterade vi att det faktiskt bör ske innan dess, har vi nu kommit så här långt så får det väl inte hända nån av oss någonting innan vi två blir ett. Detta var på tisdagen den 1 februari. På fredagen den 4 februari gifte vi oss kl 14.04 i Ordenshuset i Värnamo och 38 sekunder senare var vi herr och fru Tillman/Tuscher. Efter det gick vi till Kvantum och köpte bröllopsmiddag.

Mycket typiskt oss skulle jag vilja säga !!!

Bilden är från Oscars; Vi fick nämligen i bröllopspresent av Peters arbetskamrater en helkväll på Oscars och I hetaste laget, så rolig, jag skrattade så Peter till slut skrattade åt mig.

Nystart men samtidigt avslut

Jag känner att jag nog faktiskt har ett visst behov av att skriva på min blogg i alla fall. Nu var det ju lite mer än ett år sedan jag skrev mitt sista inlägg och sedan dess har det hänt mycket i mitt liv.

Jag börjar med det allra sorgligaste, även om det tidsmässigt är det färskaste som hänt.
Min absoluta ögonsten som dessutom finns med här på bloggen via sin egen sida finns inte längre hos oss. Hon gick bort den 14 april, vilket känns helt i sin ordning förnuftsmässigt. Quinta var ju inte helt frisk det sista året, hon blev ju helt blind, vilket hon i sig nog kunde leva ett bra liv med, så länge Peter och jag inte möblerade om hemma. Men i augusti 2010 drabbades hon återigen av vestibularissyndrom, som hon haft två år tidigare, men denna gång mycket kraftigare. Och hon blev aldrig riktigt återställd utan blev lite snedhuvad och hörde förmodligen med anledning av det inte riktigt var ljudet kom ifrån utan gick i cirklar och därmed in i väggar, dörrar och allt som var på hennes höjd. Ibland led vi med henne. Det känns som vi fick ta ett ordentligt farväl jag och Quinta och jag är helt övertygad om att hon har ett bättre liv nu, där hon ju dessutom får träffa sin bror Barco när hon vill. I veckan som gick hämtade jag hennes aska som vi nu lagt i en lerurna som vi ska gräva ner vid Björkhaga brygga som hon älskade att sitta på timme ut och timme in och titta ut över nejden.