Min mamma drabbades av en stroke för drygt ett år sedan. Den angrep henne väldigt kraftigt, vilket gjort att hon helt har tappat talförmågan och inte heller kan gå själv längre utan behöver hjälp dygnet runt. Hon bor numera på ett fantastiskt vårdboende som heter Valltorp i Helsingborg och pappa besöker henne så ofta han orkar och kan. Jag försöker också besöka henne så ofta jag kan, och har väl äntligen lärt mig acceptera situationen efter att i stort sett åkt i skytteltrafik mellan Värnamo och Helsingborg med ständigt dåligt samvete att vilja göra mer än jag kan.
En dikt, eller bön eller vad jag ska kalla det, som jag ofta tänker och som stärkt mig emellanåt under denna tid är följande:
Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan,
och förstånd att inse skillnaden.
Tänkvärt, eller hur !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar