Läste för en tid sedan en artikel i DN om att svensken i gemen är en duktig kramare, det är kanske ingen nyhet, alla minns vi ju att Stockholmarna en tid var speciellt duktiga på att krama almar.Den här undersökningen konstaterade att hela 94 procent av de utfrågade hade kramat någon den senaste veckan. Mest kramas storstadsbor och TCO-anslutna kvinnor (?) och minst benägen att krama ytligt bekanta är smålänning. Siffran 94 procent tycker jag personligen är ganska hög med tanke på allt man läser och hör om knivdåd, bomber, mord och att det inte finns någon empati längre, tyder detta på att det finns visst hopp för mänskligheten. Undersökningen visar dock att det finns en stor grupp som står utanför och det är många högre upp i åldern, som har färre tillfällen till kramar.
Denna undersökning har gjort att Röda Korset startat insamlingen "Kramas för de ensamma" som jag för första gången uppmärksammade idag när jag besökte Kvantum. Denna insamling ska bland annat gå till att rekrytera och utbilda fler frivilliga som kan besöka ensamma äldre - den ålderskategori som visade sig kramas minst. Lite bestört blir jag över att vi ska behöva starta insamlingar för att bry oss om och röra vid varandra, det som är det mest naturliga som finns egentligen ....... finns det verkligen hopp för mänskligheten som jag skrev för 12 rader sedan?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar