Enligt en artikel jag läste under julhelgen om Buchara, som ligger på vägen till Samarkand (det låter väl romantiskt) handlar allt där om mattor; man sitter, går, ligger, äter, sover på dem och man säljer dem sittandes på en matta. Det finns nästan ingenting man inte kan göra på en matta, det ska vara att flyga på den i så fall. 
Vart man än går i staden möter man mattor och på basaren kan man hitta mattor i 16.000 (!) olika storlekar, mönster och tyger. Här säljs inte bara mattor utan man (läs kvinnorna) har av tradition alltid knutit mattor här. I mattverkstadens mörker har de även tvättat och färgat garnet först innan de påbörjar knytandet som tar cirka 8 månader och kostar 10-12.000 kronor. Den blir värd det dubbla om tjugo år, men då måste man gå på den för att den ska utvecklas och kunna hålla hur länge som helst.
På frågan hur länge kvinnorna arbetar här svarar en manlig föreståndare att de stannar tills de blir gifta, därefter knyter de sina mattor hemma. Han tillägger också att kvinnor har ju inga intressen så det är bra att de kan knyta mattor så de har något att sysselsätta sig med och förklarade att även rika kvinnor knyter mattor. Oops ...... vad är det för en riktigt mansgris, och se sedan nedan vad han själv sysslar med.
För egen del var han mest haj på att köra turister till en bank för att de skulle kunna ta ut dollar att betala mattorna med (!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar