Det är alltid med en suck man tittar ut genom fönstret och konstaterar att jaha nu är den tiden här igen, men på samma gång blir det ju väldigt vackert och tyst på något sätt. Det frambringar väldigt blandade känslor.
De vackra och enormt stora margeriterna som stod framför lilla huset gick väl förmodligen hädan i natt men vi har fått njuta länge av dem ändå.
Som tur var åkte vinterdäcken på i början av veckan och det känns alltid lite tryggt.
Nu får vi sitta inne och kura med tända ljus och en god bok - varför inte en trädgårdsbok till och med - och hamstra energi till första vårsolen lyser in genom otvättade fönster.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar