Den 14 april kom äntligen den fina kastanjen, mycket större och ståtligare än vad jag kunde tänka mig. Nu infinner sig den där känslan igen att det känns som trädet alltid stått där det nu är planterat, helt naturligt alltså.
Jag förstod på Rudolf att Anders Edvinson helt själv forslade, tippade och planterade trädet på plats, vilket i sig är en bedrift då det knappast går att flytta på rotklumpen när man väl fått ner den i gropen.
Nu ska vi verkligen vårda detta träd och hoppas att de vackra röda blommorna snart slår ut för första gången i kastanjens liv på Björkhaga, och många många gånger framöver.
Jag förstod på Rudolf att Anders Edvinson helt själv forslade, tippade och planterade trädet på plats, vilket i sig är en bedrift då det knappast går att flytta på rotklumpen när man väl fått ner den i gropen.
Nu ska vi verkligen vårda detta träd och hoppas att de vackra röda blommorna snart slår ut för första gången i kastanjens liv på Björkhaga, och många många gånger framöver.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar