Den 29 maj 2011

Idag har vi begravt Quinta vid Hindsens strand, en dag då naturen passar på att visa sig från sin allra bästa sida. Det har regnat så på sista tiden att allt frodas och är helt underbart.

Det föll några tårar på min kind när vi la ner hennes fina urna i den grop Peter förberett, det kändes väldigt definitivt. Men platsen är väl vald och hon har bara några steg att gå så står hon med tassarna i sjön och slipper bli blöt om magen. Vilket skulle passat lilla Quinta perfekt!

Lilla mor på mors dag

Min mamma drabbades av en stroke för drygt ett år sedan. Den angrep henne väldigt kraftigt, vilket gjort att hon helt har tappat talförmågan och inte heller kan gå själv längre utan behöver hjälp dygnet runt. Hon bor numera på ett fantastiskt vårdboende som heter Valltorp i Helsingborg och pappa besöker henne så ofta han orkar och kan.

Jag försöker också besöka henne så ofta jag kan, och har väl äntligen lärt mig acceptera situationen efter att i stort sett åkt i skytteltrafik mellan Värnamo och Helsingborg med ständigt dåligt samvete att vilja göra mer än jag kan.

En dikt, eller bön eller vad jag ska kalla det, som jag ofta tänker och som stärkt mig emellanåt under denna tid är följande:

Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,

mod att förändra det jag kan,

och förstånd att inse skillnaden.

Tänkvärt, eller hur !

Bättre sent än aldrig

En sen höstkväll 2010 bestämde vi oss för att nu får vi väl i alla fall göra slag i saken och gifta oss, vad väntar vi på egentligen, .... ytterligare 30 år kanske?

Och som Peter är så gick han direkt och satte sig framför datan och

skrev ut pappren som skulle fyllas i för att skickas till skattekontoret och båda skrev vi på och la på brevlådan dan efter. Efter en vecka fick vi vårt hindersprövningsintyg att det var helt OK att vi kunde gifta oss, dock var det tidsbegränsat - det måste ske inom fyra månader. Med tanke på hur vi båda två är så la vi pappret i posthyllan och registrerade datumet, den 3 mars vilket var sista dagen, i bakhuvudet. Därefter fortsatte livet som vanligt tills Peter började planera att resa och spela golf och därefter en tur till USA, då konstaterade vi att det faktiskt bör ske innan dess, har vi nu kommit så här långt så får det väl inte hända nån av oss någonting innan vi två blir ett. Detta var på tisdagen den 1 februari. På fredagen den 4 februari gifte vi oss kl 14.04 i Ordenshuset i Värnamo och 38 sekunder senare var vi herr och fru Tillman/Tuscher. Efter det gick vi till Kvantum och köpte bröllopsmiddag.

Mycket typiskt oss skulle jag vilja säga !!!

Bilden är från Oscars; Vi fick nämligen i bröllopspresent av Peters arbetskamrater en helkväll på Oscars och I hetaste laget, så rolig, jag skrattade så Peter till slut skrattade åt mig.

Nystart men samtidigt avslut

Jag känner att jag nog faktiskt har ett visst behov av att skriva på min blogg i alla fall. Nu var det ju lite mer än ett år sedan jag skrev mitt sista inlägg och sedan dess har det hänt mycket i mitt liv.

Jag börjar med det allra sorgligaste, även om det tidsmässigt är det färskaste som hänt.
Min absoluta ögonsten som dessutom finns med här på bloggen via sin egen sida finns inte längre hos oss. Hon gick bort den 14 april, vilket känns helt i sin ordning förnuftsmässigt. Quinta var ju inte helt frisk det sista året, hon blev ju helt blind, vilket hon i sig nog kunde leva ett bra liv med, så länge Peter och jag inte möblerade om hemma. Men i augusti 2010 drabbades hon återigen av vestibularissyndrom, som hon haft två år tidigare, men denna gång mycket kraftigare. Och hon blev aldrig riktigt återställd utan blev lite snedhuvad och hörde förmodligen med anledning av det inte riktigt var ljudet kom ifrån utan gick i cirklar och därmed in i väggar, dörrar och allt som var på hennes höjd. Ibland led vi med henne. Det känns som vi fick ta ett ordentligt farväl jag och Quinta och jag är helt övertygad om att hon har ett bättre liv nu, där hon ju dessutom får träffa sin bror Barco när hon vill. I veckan som gick hämtade jag hennes aska som vi nu lagt i en lerurna som vi ska gräva ner vid Björkhaga brygga som hon älskade att sitta på timme ut och timme in och titta ut över nejden.