Världsbokdag

Den 23 april var det Världsbokdagen som startades av Unesco för 13 år sedan.

En dag då man ska fira böcker, författare, läsning och värna upphovsrätt och människors fria rätt till information. Jag har då aldrig hört talas om denna dag tidigare, men den har ju i alla fall ett gott syfte.

Om inte annat så får vi väl göra till tradition att alltid ha bokmöte denna dag i Kvinnliga Bokakademin.

Födelsedag igen.

Idag är det min stora dag, eller så stor är den ju egentligen inte längre den var ju större förra året känns det som.
Men hur som helst blev jag ändå uppvaktad med härliga smörgåsar och schwarswaldtårta och massor med födelsedagspresenter på morgonen. Det blev några Polo Laurent-tröjor, en gul, en orange och en gräddvit, jättefina. Som komplement till mitt spinnande fick jag också en puls-klocka som jag ska lära mig hur den fungerar, med USBminne så man lätt kan koppla upp sig och göra lite grafer över kondition, hjärtvärden och hålla koll på kroppen ganska hyfsat så slipper jag bara vara hänvisad till blodtrycksvärdet hos läkaren som oftast är förhöjt pga vitrockssyndromet. Naturligtvis förärades jag också en Riesenthel, så nu är det bara att ansöka om självscanning så blir handlandet en baggis framöver, i dubbel bemärkelse.
Jag fick också en mangel vilket jag har önskat mig länge, det finns väl inget skönare än att lägga sig på lakan som torkat ute och därefter manglats. Det ska bli mycket av den varan framöver vill jag lova. Sen får man ju inte förglömma linneservetterna som helt plötsligt står av sig själv på tallrikarna när man manglat dem.
Jag var iväg för att köpa lite växter till krukorna på porchen både på fram och baksida, det blev en bambu, lobelia, doftpelargon, murgröna, aklejor och massor av violer i alla dess former. Ska nu bara försöka hitta något till krukorna på framsidan, troligtvis blir det buxbom till krukorna vid garaget och hängsälj och något lågväxande under dem framför porchen. Man får ju försöka vara lite försiktig det är ju fortfarande april och alla växter klarar ju inte detta snabba temperaturskifande.
På kvällen var vi bjudna till Lars och Marie på middag. Vi bjöds på jättegoda trekanter av stekt tortilla med ruckola, västerbottenost, och massor av godsaker. Till huvudrätt grillat lamm, risotto, bön/oliv/avokado-röra och ugnsbakade kvisttomater och därtill vin i mängd efter eget önskemål.
Det var en väldigt bra dag, den enda abret var att Peter hade Pojksnuva och därför inte var i sitt rätta esse.

Kalv på grönbete

Nu är jag snart äntligen fri att göra precis vad jag vill och denna sommar ska jag ägna mig åt att försöka hitta tillbaka till "gamla" Lena. Den som jag själv gillar. Det här kortet stämmer väldigt väl överens med hur jag vill uppfatta mig själv, positiv, lite sportig, naturälskare och framförallt älskare av våren, denna tid då allting vaknar till liv igen. Och det är det jag känner att jag själv måste göra också.
Jag har jobbat alldeles för mycket de sista åren, och speciellt med någonting som jag inte kan stå för att jag tror på själv. Mitt bokbinderi, som verkligen är någonting som är så himla kul och kreativt har jag försakat för att jag har för mycket på jobbet, helt galet.
Mina allra käraste vänner har jag också försakat, har helt enkelt inte orkat ta tag i detta viktiga, men jag hoppas fortfarande att vi ska kunna hitta tillbaka till varann.
Denna lediga tid jag nu har framför mig ska jag ägna åt kroppslig och mental träning, läsning, bloggande, golfande, umgänge, genomförande av diverse projekt (speciellt gällande trädgården), lyssnande på sommarprogrammet i P1 och bara njuta av all min lediga tid. Som tur är har jag alltid haft den inställningen att saker och ting löser sig, vilket det också gör.

Välkommen röda kastanj

Nu i helgen som var grävde vi ett hål 70x70x40 djupt för att under veckan som kommer kunna ta emot den röda kastanjen som stått vinterförvarad hos Fagerhults Plantskola. Jag hoppas nu bara att det ska vara slut på stormarna så trädet kan få stå i lugn och ro och växa till sig.

Den 14 april kom äntligen den fina kastanjen, mycket större och ståtligare än vad jag kunde tänka mig. Nu infinner sig den där känslan igen att det känns som trädet alltid stått där det nu är planterat, helt naturligt alltså.
Jag förstod på Rudolf att Anders Edvinson helt själv forslade, tippade och planterade trädet på plats, vilket i sig är en bedrift då det knappast går att flytta på rotklumpen när man väl fått ner den i gropen.
Nu ska vi verkligen vårda detta träd och hoppas att de vackra röda blommorna snart slår ut för första gången i kastanjens liv på Björkhaga, och många många gånger framöver.