Första vårtecknet

Idag möttes jag av det första vårtecknet och det är de första lökarna som tittar upp mellan löven i rabatten på framsidan. Jag hoppas de klarar sig nu även om det blir någon frostknäpp för det går väl inte att undvika eftersom det fortfarande bara är januari. Det är ju detta som är så underbart och ger en förhoppningar om att snart är den varma tiden här igen och det behövs ju verkligen nu när det är så grått och trist. Så tänk på att om några veckor kommer snödropparna lysa upp tillvaron, i alla fall en del av den.

Spår av julen

Det är inte bara granbarren som påminner en om att det var jul alldeles nyss. Även mina amaryllis som jag planterade i oktober ger sig fortfarande till känna. Det är tredje omgången med nya stänglar som är på gång nu där blommorna snart slår ut i blom. De är helt fantastiska.
Men nu får det bli en annan variant på sättet att njuta av dem - i form av glasvas med lite sten i botten. Lerkrukorna med mossa känns lite annodatsomal just nu.

Portugis flyttar in i Vita Huset?

Ska bli spännande och se om det blir en släkting till Quinta och Barco (visserligen avlägsen, men ändå) som får flytta in i Vita Huset eller om det istället blir en Labradoodle. En hundras jag aldrig hört talas om förut men förstår att det är en blandning av Labrador och Pudel, och den är ju helt bedårande söt som valp, eller hur?
Fortsättning följer.

Snabba vändningar

Nu kan man verkligen snacka om snabba kast i naturen. För två dagar sedan var det värsta vintervädret då skiddrottningen och skridskoprinsessan gav sig till känna och idag ser det ut så här. Den enda lilla snö som finns kvar är den gnutta vid mina fötter man ser på bilden till vänster. Quinta och jag tog vår dagliga promenad på golfbanan och det är riktigt så jag fick vårkänslor, tyvärr förmedlar inte bilderna riktigt den känslan. Funderar skarpt på att redan nu plocka bort och slänga ut julen och in med våren istället i form av tulpaner, primulor, lite vårgröna ljus och löpare. Det får nog bli så, även om julen är en mysig period så får den packas ner nu och plockas upp igen om 11 månader.

Skiddrottningens betraktelser

Idag har det blivit årets första skidtur på golfbanan. Det var faktiskt bara en person som kört före mig och spårat vilket gjorde att det var väldigt bra förutsättningar då spåren fortfarande var så smala så skidorna precis fick plats. Det var tillräckligt ostadigt i alla fall. Jag förstår inte att det ska vara så svårt så mycket skidor som jag åkt i mitt liv. Men det är precis som att inte ha någonting under fotsulorna och vid den allra minsta baktunghet fladdrar skidorna samtidigt som hjärtat hoppar upp i halsgropen samtidigt som jag nästan står på öronen samtidigt som jag ser framför mig hur jag bryter benen i en 1-metersbacke, det är riktigt obehagligt. Men trots det var det riktigt härligt, -5 grader och strålande sol och bara jag på hela golfbanan.
Efter detta hem till huset där Peter hade gjort upp eld i öppna spisen, flyttat fram fåtölj och fotpall samt fixat kaffe med wienerbröd och vaniljhjärta. Mysigt!
För att skryta lite över mig själv och för att försvara intaget av kaffebrödet hade jag innan allt detta varit på gymet och kört stenhårt i en timme.